att förvänta sig för mycket eller att inte leva upp till förväntlingarna?
( eller teflonhjärna och nedstämdhet)
idag kan min hjärna inte komma ihåg hur man sägger in bistser och satser i stasscheman. så jag får helt enkelet gå till genomgången o säga att jag inte har gjort det när jag får frågan, om jag får frågan.
men förhoppningsvis ska jag iaf få någon slags rätsida på mina frågor ..
hoppas hoppas
idag ska jag o provjobba på cafét. hoppas det går bra o att tiden går fort.
det regnar ute och det är sådär nedstämt som det bara kan vara i en winnerbäcklåt somhandlar om någon grå höstdag då inget direkt går som man vill.
åter igen har det kört ihop sig med eventuellt för höga förväntningar/ någon som absolut inte har en aning om hur man lever upp till några förväntlingar själv.
det är inte utan att man frågar sig om det är jag som förväntar mig för mycket heeela tiden. eller om det är någon annan det är fel på?
antar att jag kommer få fortsätta undra.
ett steg på vägen är väl iaf att jag inte blev så besviken den här gången.
har jag börjar räkna med att det inte kommer bli som man tänkt?
