"är det sant o ja har hört om dig"

den där störda känslan av att orka hur mycket som hellst bara för att det känns som vår

släpade ut min tunga kropp för att ta ett varv på  två och en halvan typ. tänkte när jag gav mig ut att det här kommer att bli tungt.

när jag kommer fram till spåret kommer en gubbe och springer förbi. fan va fort han springer tänkte jag. men bestämde mig ändå för att försöka hänga på. benen kändes som att dom kunde springa tusen mil och jag kände mig faktiskt inte alls trött. efter typ en kilometer bestämde jag mig helt enkelt för att springa om gubben. sen blev det lite som en tävling mellan gubben och mig.

jag vann

det va sen det nästan ännu konstigare hände.
när jag va klar med mitt varv tänkte jag. va fan varför springa hem när jag kan ta ett varv till
så jag fortsatte helt enkelt.

så nu sitter jag här, svettig som en gris men jävligt nöjd med mig själv.
hoppas jag ser gubben i den gröna overallen igen. då kan vi rejsa :)

nehe om man skulle hoppa in i duschen kanske.
förresten har jag bestämt mig för att det inte gör nått om våren kommer redan mitt i vinern.
jag gillar ljuset på kvällarna och luften i skogen.